Min resa med Hashimotos

 

 Jag kände mig tung, som om någon greppa ett hårt tag om mina fötter och drog mig ner mot havsbotten. Det kändes som jag inte hade en chans, hur mycket jag än försökte så blev det bara mörkare och djupare. Jag försökte förtvivlat ta mina sista krafter och ta mig upp, upp mot ytan. Det hjälpte inte. För jag drunknande inombords. Det var min egna kropp attackerade och drog ner mig. 

Jag gick kontinuerligt till en psykolog under min tonår fram till förra året. Jag blev erbjuden att börja med antidepressiva, men jag kände att det är inte rätt väg att gå. Jag vill inte trubba av mina känslor, för det är inte det som är felet. Jag hade märkt av några hormonella störningar i min kropp som jag ville kolla upp. Min mens kunde utebli för flera månader, min hy blev sämre och jag började upptäcka mer kroppslig behåring. Jag sökte runt lite på intranätet och fann diverse sjukdomarna. Jag besökte ungdomsmottagningar med barnmorskor som menade på att det inte var något konstigt och att det jag inte behövde oroa mig.

Jag minns än idag hur förtvivlad jag var. Varför är jag så trött hela tiden? Var är min energi? Varför har jag blivit så “lat”? Varför känns det som hela livet är en mörk tunnel som jag bara önskar kunde ta slut?

Till sist beslutade jag mig för att boka en läkartid. Hen konstaterade att jag hade PCOS. Efter den diagnosen tog jag en extra titt på mitt blodprovs resultat. Jag kunde själv se klart och tydligt att mitt TSH värde var lågt. Fick på engen hand tjata till mig ett till blodprov, det visade att mina antikroppar i taket för högt. Vilket var ett av tecknen till min Hashimotos. På ett sätt kändes det nästan skönt att få svaret på varför jag har mått som jag har mått, det ska inte vara så och det är inte “normalt” med panikattacker och minnesförlust. Men samtidigt så var det här bara början på min resa, jag kommer ha denna autoimuna sjukdom för resan av mitt liv. Även om ingen kan se den på utsidan så kontrollerar den allt.

Varför jag skriver detta är för att fler ska få upp ögonen för denna sjukdom så du slipper lida och kan ta kontroll över sin egna hälsa.  I mitt nästa inlägg kommer mer fakta om denna sjukdom och vilka symtomer som den ger. Jag kommer även berätta om hur jag lever mitt liv idag, hur jag fann mina bästa vägar för att ta hand om mig själv.

Berätta och dela gärna med dig av din resa. Hur du upptäckte din sjukdom eller om du har några funderingar. Jag tror och lever efter  “ensam är inte stark, tillsamman är vi det”. Lämna en kommentar eller maila om du vill vara anonym. <3 

10 Comments

  1. katarina

    Tack för att du skriver om detta och din resa i sjukdomen. Har en dotter som är 15 som gått och går igenom desamma som du. Kämpa på kära du och en stor kram 😀😍

    1. admin

      Vad roligt att du vill dela med dig och kommentar, byter mycket för mig! Jag vill öppna upp ta bort tabun om att prata öppet om min sjukdom –
      utan något filter. <3 Ta hand om dig

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *